Sommaren har gått, ölen är uppdrucken och brännan långt borta... Nu sitter man här i mörkret med tända ljus och en brasa som sprakar (å jo, precis så mysigt har jag det nu!). Kidsen sover sött i sina sängar i sina matchande polispyjamaser, kan väl säga att livet är rätt så najs idag!

Kevin, Kevin, Kevin... vad ska man säga om pöjken. Han förgyller verkligen våra dagar med sina uttryck och funderingar, detta emellan den ständiga kamp om att få sin vilja igenom...  Å den andra, den lilla lockiga, sockersöta satungen. Jag har aldrig träffat på en vildare och mer temperamentsfull liten sate (som såklart är söt som socker och kommer undan med de mesta). De konsiga är att dessa små barn har ärvt alla sina goda sidor efter mej, de sämre sidorna... ja dom kommer nog från brevbäran!